En ohelgad sabbat och missförstådda djurrättsaktivister

Idag, en vacker höstmåndag även om kalendern tveklöst utlyst lördag, befann sig den unge herr persson på stan för att besöka de traditionella boklådorna och utöka det intellektuella kapitalet. Bristen på likvida medel tvingade mig dock att uppsöka en bankomat. Efter denna ansträngande strapats möttes mina blodsprängda ögon av en horribel syn. En milslång kö tornade upp sig vid horrisonten, hela stans samlade styrkor av småbarnsföräldrar, nykära ungdomar och andra vansinniga människor hade bestämt sig för att det stora belopp som det senaste kontoutdraget visade var en alldeles för stor mental påfrestning för att det skulle få vara kvar.

Istället för att helga sabbaten och stanna hemma och slappna av skall det dras iväg på stan och spä på den samhälleliga dekadensen. En snabb analys av kön medgav följande prognos: Pengarna som flödade ut ur bankomaten likt silikon ur Pamelas spruckna bröst kommer inom en timme att ha bytts ut mot sexleksaker, onödigt dyr mat, ett par taxiresor, familjelunch på McDonalds (hemska tanke), lördagsgodis, ett tackkort till den ensamstående småbarnsmamman i Borås som gjorde förra helgen uthärdlig trots alla dessa konferenser långt borta från fru och barn, sudokuböcker, korsordstidningar, hårfärg, nya byxor till i kväll, ett par genomskinliga toppar och obscena mängder kriminalromaner av Håkan Nesser.


Vore det inte bättre att spara pengarna och låta mig ta ut mina pengar ifred? Helga sabbaten för i helvete! Och just när man tror att vansinnet är över kliver jag in på Carolinas toaletter och möts, istället för det vanligtvis uppiggande klottret, av en klisterlapp från okänd djurrättsgrupp. Det visades upp en bild föreställandes en ovanligt inställsam iller och under den skanderades "Ett liv i bur kan aldrig ersätta ett liv i frihet!" Såvitt jag förstår har här skett ett litet missförstånd som förtjänar att redas ut. In illerfarm är inte ett sätt att försöka ge illrarna en bättre levnadsmiljö än den de har i skogen. Vi bryr oss faktiskt inte alls om illrarna, visst är det svårt att förstå men så är det! Syftet med att husera dessa små och förhållandevis billiga skadedjur i så dyra burar är dels att skapa vackra pälsar för vackra (nåja) och rika människor och dels att få ner de hutlösa priserna på kebab. Jag hoppas därmed att vi kan få ett slut på den här otrevliga fejden.