Rapport från en Ålandsbåt

Är man som vi dryga, korkade och framför allt småfeta uppstår så här års en längtan efter en rejält moffande i form av julbord. Därför bestämdes att den unge Persson, Presidenten samt Prinsessan skulle begå julbord ombord på en Ålandsfärja. För att inte dra ut på det onödigt länge lämnade vi hamnen förra söndagen, första advent. Presidenten och jag var helt införstådda med att vi var där för att begå julbord och delta i SM i spritsmuggling, något som dock inte gått fram till Prinsessan.

Efter tre tallrikar mat och en tallrik dessert drog vi oss förtjänstfullt tillbaka till vår base of operations, dvs vår lilla 4-bäddshytt som iofs var väldigt lägligt placerad på däck 6. Väl där beslutade vi oss för att bara ligga still och svälla en timme eller så. Intressekonflikt uppstod dock när Prinsessan, som gått hårt åt det fria vinet under julbordet, inte alls var lilka intresserad av att ta det lugnt. Hon skulle av någon obskyr anledning ut och hitta sin drömprins, vilket till råga på allt skulle ske på dansgolvet... Efter mycket om och men följde Persson med henne bort till rökrutan tio meter bort från hytten för att sedan släppa ut henne i det fria på eget bevåg. Rökpausens efterlängtade befrielse från abstinens och förtryckt ilska uteblev dock när två personer med högst knagglig svenska, dock en utsökt franska, förklarade för herr Persson att han såg ut som GESTAPO. När Persson bedyrat att så var fallet och att han hade för avsikt att följa de bägge herrarna minsta steg under hela kvällen avslutades samtalet och Persson försvann tillbaka till hytten.

När mat- och sovklockan ringt för väckning en timme efter det att Presidenten angjort hyttens övre slaf släntrade de bägga estradörerna upp mot festdäck för att leta rätt på Prinsessan. Prinsessan var lätt att hitta och visade sig vara ytterst besviken på arrangemanget. Hon hade inte förstått att det på samma avgång arrangerades SM i utskänkning av gammalt skämmt kött. Men så var det. Till tonerna av diverse gamla dansbandsslagdängor passade det sladdriga gamla skräpet att hitta nya, spännande och i bästa fall osmittade nattliga partners. Det var en skrämmande i syn vill jag lova.

På den så kallade nattklubben, där fartygets få yngre passagerare tvangs uppehålla sig medans mamma letade efter en ny farbror att dela hytten med, var det inte mycket bättre. Klientelet bestod av en drös småflickor ur white trash-sortimentet som blev hänförda av den flabbige yngling som bjöd på billigt bubbel och lät till och med flickorna fotograferas poserandes med flaskan i högsta hugg. Den flabbige ynglingen gör tydligen detta varannan månad... Skam och dekadens...

Den unge Persson kunde inte gärna hålla sig borta från casinosektionen, utan släntrade dit och upptäckte att den bestod av ett Black Jackbord ett Roulettebord. Eftersom Roulette är ett tidsfördriv för idioter, efterblivna och skolministrar blev det således Black Jack. Efter ungefär tre kvarts battlande med en dealer som lika obeveklig som han var finnig befanns sig den ugne Persson ligga 220 kronor plus och bestämde sig då för att lägga ner för kvällen. Nästa dag återvände iofs Persson enbart för att förlora tillbaka 200 kronor till den flottiga jäveln på andra sidan bordet.

Dag 2 utgjordes av en frukostbuffé som näst intill fick sätta livet till när trion kom farandes. Vem kunde ha anat att det gick att äta så mycket på så kort tid. Därefter handlades det ännu mer Tax-Freesprit och öl och sedan bestämde Presidenten sig för att gå i inre exil och sova bort resten av dagen. Prinsessan hade redan gjort detsamma. Den unge Persson som då åter reds av tristessens demoner släntrade upp på pensionärsdäcket och språkade med en äldre man som var väldigt orolig över det faktum att en av kobbarna såg ut som en U-båt. Han spenderade gott och väl tio minuter åt att förklara för mig att snart var ryssarna här. Jag funderade på att erbjuda honom en kopp kaffe men gjorde bedömningen att jag förmodligen fått ut det roliga ur gubben redan och att kaffet vore ett slöseri med resurser. Kort därefter ropades det ut i högtalarna att det var dags för bingo. I brist på bättre saker att göra letade jag rätt på ett gäng tanter med en plats över och spelade bingo för glatta livet i 45 minuter. Gamla tanter kan vara väldigt fula i munnen när en och samma kärring vunnit två gånger under ett och samma spel... Hysteriskt underhållande!

Hemresan gick över all förväntan och de tre vännerna gled tack vare en suspekt individ 5 meter framför dem obemärkta genom tullen. Mycket trevlig resa.