Ljusare tider

Det känns äntligen som att vi börjar gå mot ljusare tider, fyllda av folkvett och eget tänkande. Okej, det kanske är att dra det hela en smula långt. Men faktum är att internetupplagorna av våra större tidningar äntligen har tömts på artiklar om kungens 60-årsdag. Om inte annat så är det i alla fall ett gott tecken.

Jag hann aldrig förstå det spektakulära momentet i evenemanget. Men ändå, mitt oförstånd till trots, försattes hela landet i tillstånd präglat av nostalgi, löst grundad välvilja och bristande självinsikt. Alla skulle ge någonting till kungen, och ve den som inte tog i del av firandet! Från landets alla hörn gick stora lastbilskonvojer i riktning mot slottet, alla till bredden fyllda av blågula bordslöpare, 10 000 egenhändigt stickade långärmade tröjor med älgmönstret från Hemmets Journals höstspecial och givetvis enorma mängder av fula teckningar.

Känslan hos dessa gåvogivare när de med stolthet proklamerar vad de ska skicka Konungen på hans bemärkelsedag var på inga sätt underordnad den hos en femåring som ritat en teckning till sin mamma på hennes 40-årsdag.

[Människa] Gissa vad jag ska ge till kungen!!

[DUP] Ingen aning...

[Människa] Jo, men gissa nu...!

[DUP] Nej, sluta larva dig och säg vad du ska ge istället så vi kan göra nåt vettigt sen.

[Människa] Tvååååå..... Smörknivar i ene!!

[DUP] Wow........

[Människa] Plus att jag har målat 'Grattis Kungen 60 år från Lennart' på den...

[DUP] Ooohhh...

[Människa] Jäpp... Vad ska du ge kungen förresten?

[DUP] Va? Nej, jag ska inte ge någonting...

[Människa] VA?!?! Skämtar du? Du måste ju ge nåt till kungen! HAN FYLLER JU 60!!!

Förhoppningsvis slapp några uppleva den här häxjakten på gnidna ickerojalister, men sån tur har jag aldrig... Helt otroligt... Varför skulle jag ge honom nånting? Han gav fan ingenting till mig! Jag fyllde 20 för ett par år sen, satt och väntade hela dan på att hans present skulle dyka upp... ingenting... Han ringde inte ens... Jag är också helt övertygad om att han inte vill ha alla de där grejerna (vilket iofs är en bra anledning att faktiskt skicka nåt). Han har mage att gå ut i TV och tidningar och be folk att stödja hans minnesfond istället för att skicka presenter... I mean, the nerve...! Alla medlemmar i den där familjen basar ju ändå över ca 12 minnesfonder var. Enda anledningen att det kallas minnesfonder är för att ingen kommer ihåg vad pengarna går till utan att kolla i papprena!

Men vi bryr oss iofs inte om Kungen vill ha våra saker eller inte. Han ska få dem i vilket fall. Så enkelt är det! Att vi som folk, gemensamt genom riksdagen gav honom ett helt otroligt porträtt (föreställandes honom själv givetvis, grabbstackarn har ändå för dåligt självförtroende) i larger-than-life-format omgivet av en ram i renaste guld utsmyckad med diamanter, safirer och all världens andra briljanter, bekommer oss inte över huvud taget. Han kommer förmodligen ändå ställa ut den i garaget så att lille fyraårige och lätt utvecklingsstörde Oscars teckning som föreställer en grön flodhäst mot en knallorange bakgrund skall få plats på matsalsväggen...
Tror folk verkligen att kungen går igenom detta berg av repriser ur souvenirvärldens mardrömsgalleri? På sin höjd tror jag att det låter så här på Slottet:

[Kungen] Åh! Älskling, kom hit! Ti-tit-titta! Höhö! Det är nåt litet handikappat barn som har ritat en teckning av mig! Inte så illa faktiskt!

[Silvia] Ne-ej, nu du är dum Carl-Gustav. Det där är inte du, det där är en grön flodhäst och det är Karl-Filip som har ritat den.