Feeder

I enlighet med min övertygelse om att det enbart är bra att förfära människor har jag bestämt mig för att bli en feeder. Det kan också ses som ett beslut på grund av impopular demand. Dessvärre har jag inte ork att föda upp kvinnor tills dess de erhållit egen atmosfär, och jag har definitivt inget intresse av att sedan fotografera dem... Istället har jag raskt och enkelt sett till att den som känner för det numera kan tillgodogöra sig allt gott som strömmar ut från denna, västvärldens mest tongivande blogg, via Feeds. Feeds är alltså nördspråk och innebär ungefär att man kan mata in det här i ett program och sen får man upp allt jag skriver i det programmet och slipper det pinsamma obehaget att ha adresen hit i listan över senast besökta webbsidor. Om inte annat blir det iaf mer plats åt porradresser i era listor. Era äckel...

Länkarna som behövs för detta finns längst ner i länklistan i menyn till vänster. Om du har lärt dig höger och vänster är det ca 80% sannolikhet att det är samma håll som din penis lutar åt i erigerat tillstånd.

Jag har fixat dels med en XML-variant som generöst nog tillhandahålls av Blogspot själva och dels med en RSS-variant som jag fick lägga ner energi på själv. Det var inte uppskattat... Om det är någon som inte förstår hur man ska göra för att det här ska fungera kan jag förklara men jag slipper helst. Nörderier av det här slaget riskerar ständigt att förta den lilla gnutta livslust som alltjämt dväljs i min småfeta person. Viktigt är dock att man skaffar programmet som behövs. en så kallad feedreader. Jag har för mig att det finns ett sådant programm som heter just FeedReader och det var iaf gratis och välfungerande... Men det där är inte mitt problem längre...

Have fun my darlings!

Världens bästa underhållning

Just visas nästan dagligen brottstycken av världens i särklass bästa underhållning. Snudd på live från Irak. Rättegången mot Saddam Hussein är ett lysande exempel på en värdig realityshow! Nya sändningar varje dag och ständigt nya upptåg från den spralliga spjuvern Saddam. Hans ständigt impertinenta attityd gentemot domaren och vittnena gör att det är svårt att låta bli att skratta sig fördärvad. Det faktum att hela rättegången har blivit en stor jävla cirkus gör ingenting sämre. Min favorit hittills var när Saddam under ett förhör om en masskaer på ca 10 000 shiamuslimer först inte låtsades känna till två helgon, profeten Muhammeds barnbarn imamerna Abbas och Hussein, lägligt nog, för att sedan utbrista "Vilka menar du? De där galna jävlarna?!" Detta fick till följd att Saddam åkte på ett rejält kok stryk av två av rättens tjänstemän. Helt lysande...

Just nu rapporteras det till exempel att Saddam vägrar att gå in i rättegångssalen. Orsaken är mer eller mindre utbrändhet... Och så sent som igår satt han och trakasserade vittnen! Säga vad man vill, men det är bra TV!

Att domstolen i sig är lite väl luddigt förankrad i folkrätten gör egentligen ingenting bättre. Hade det inte varit bättre att, som Sierra Leone gjort, genom ett avtal med FN upprätta en domstol som består av dels internationella domare och dels inhemska sådana. Detta hade med all säkerhet gett domstolen större legitmitet åtminstone internationellt och det är viktigt. Det är givetvis av största vikt att även irakierna själva känner förtroende för domstolen, men det här är en av vår samtids viktigaste rättegångar och borde kanske inte skötas hur lättvindligt som helst. Även Human Rights Watch anser att Irak saknar domare och juridisk personal med erfarenhet av komplicerade rättegångar. Rättegångar i Irak har tidigare varat i högst ett par dagar.

Nåja, skit samma! Bara de släpper det på DVD sen...

Rapport från en Ålandsbåt

Är man som vi dryga, korkade och framför allt småfeta uppstår så här års en längtan efter en rejält moffande i form av julbord. Därför bestämdes att den unge Persson, Presidenten samt Prinsessan skulle begå julbord ombord på en Ålandsfärja. För att inte dra ut på det onödigt länge lämnade vi hamnen förra söndagen, första advent. Presidenten och jag var helt införstådda med att vi var där för att begå julbord och delta i SM i spritsmuggling, något som dock inte gått fram till Prinsessan.

Efter tre tallrikar mat och en tallrik dessert drog vi oss förtjänstfullt tillbaka till vår base of operations, dvs vår lilla 4-bäddshytt som iofs var väldigt lägligt placerad på däck 6. Väl där beslutade vi oss för att bara ligga still och svälla en timme eller så. Intressekonflikt uppstod dock när Prinsessan, som gått hårt åt det fria vinet under julbordet, inte alls var lilka intresserad av att ta det lugnt. Hon skulle av någon obskyr anledning ut och hitta sin drömprins, vilket till råga på allt skulle ske på dansgolvet... Efter mycket om och men följde Persson med henne bort till rökrutan tio meter bort från hytten för att sedan släppa ut henne i det fria på eget bevåg. Rökpausens efterlängtade befrielse från abstinens och förtryckt ilska uteblev dock när två personer med högst knagglig svenska, dock en utsökt franska, förklarade för herr Persson att han såg ut som GESTAPO. När Persson bedyrat att så var fallet och att han hade för avsikt att följa de bägge herrarna minsta steg under hela kvällen avslutades samtalet och Persson försvann tillbaka till hytten.

När mat- och sovklockan ringt för väckning en timme efter det att Presidenten angjort hyttens övre slaf släntrade de bägga estradörerna upp mot festdäck för att leta rätt på Prinsessan. Prinsessan var lätt att hitta och visade sig vara ytterst besviken på arrangemanget. Hon hade inte förstått att det på samma avgång arrangerades SM i utskänkning av gammalt skämmt kött. Men så var det. Till tonerna av diverse gamla dansbandsslagdängor passade det sladdriga gamla skräpet att hitta nya, spännande och i bästa fall osmittade nattliga partners. Det var en skrämmande i syn vill jag lova.

På den så kallade nattklubben, där fartygets få yngre passagerare tvangs uppehålla sig medans mamma letade efter en ny farbror att dela hytten med, var det inte mycket bättre. Klientelet bestod av en drös småflickor ur white trash-sortimentet som blev hänförda av den flabbige yngling som bjöd på billigt bubbel och lät till och med flickorna fotograferas poserandes med flaskan i högsta hugg. Den flabbige ynglingen gör tydligen detta varannan månad... Skam och dekadens...

Den unge Persson kunde inte gärna hålla sig borta från casinosektionen, utan släntrade dit och upptäckte att den bestod av ett Black Jackbord ett Roulettebord. Eftersom Roulette är ett tidsfördriv för idioter, efterblivna och skolministrar blev det således Black Jack. Efter ungefär tre kvarts battlande med en dealer som lika obeveklig som han var finnig befanns sig den ugne Persson ligga 220 kronor plus och bestämde sig då för att lägga ner för kvällen. Nästa dag återvände iofs Persson enbart för att förlora tillbaka 200 kronor till den flottiga jäveln på andra sidan bordet.

Dag 2 utgjordes av en frukostbuffé som näst intill fick sätta livet till när trion kom farandes. Vem kunde ha anat att det gick att äta så mycket på så kort tid. Därefter handlades det ännu mer Tax-Freesprit och öl och sedan bestämde Presidenten sig för att gå i inre exil och sova bort resten av dagen. Prinsessan hade redan gjort detsamma. Den unge Persson som då åter reds av tristessens demoner släntrade upp på pensionärsdäcket och språkade med en äldre man som var väldigt orolig över det faktum att en av kobbarna såg ut som en U-båt. Han spenderade gott och väl tio minuter åt att förklara för mig att snart var ryssarna här. Jag funderade på att erbjuda honom en kopp kaffe men gjorde bedömningen att jag förmodligen fått ut det roliga ur gubben redan och att kaffet vore ett slöseri med resurser. Kort därefter ropades det ut i högtalarna att det var dags för bingo. I brist på bättre saker att göra letade jag rätt på ett gäng tanter med en plats över och spelade bingo för glatta livet i 45 minuter. Gamla tanter kan vara väldigt fula i munnen när en och samma kärring vunnit två gånger under ett och samma spel... Hysteriskt underhållande!

Hemresan gick över all förväntan och de tre vännerna gled tack vare en suspekt individ 5 meter framför dem obemärkta genom tullen. Mycket trevlig resa.

R.I.P.

Med anledning av Micke "Svullo" Dubois sorgliga bortgång vill jag passa på att på det här sättet hedra en av Sveriges största humorpersonligheter någonsin. Micke var på alla sätt den svenska vulgo- och våldshumorn största företrädare och vad det verkar en riktigt trevlig människa. Jag har haft det otvetydiga nöjet att springa in honom två gånger i mitt liv, av någon lustig anledning alltid i Stockholms tunnelbanesystem, varav jag ägnade den senare åt att hälsa på honom. Det måste erkännas att världen blir bra mycket tråkigare framledes och vi sörjer med hans efterlämnade familj.

Vila i frid

Sicken helg

Åh hej och hå... Den unge Persson har haft en helg som var så trögstartad att han inte ens en osedlig mängd taxfreeöl hjälpte honom på rätt köl. Skeppet kantrade istället och den unge Persson kastades in i långtråkighet, depression och regress. Lördagen ägnades åt extensivt trynande och det gjordes även tid för den unge Persson att bevista en tillställning framåt kvällen. Med misstankar om en tråkig kväll i högsta hugg begav sig utrikesministern mot lokalen där tillställningen hölls. Lokalen låg för säkerhets skull extra långt bort liksom för att försäkra sig om att den ugne Perssons humör och ynka tålamod inte skulle räcka till. Om man har i åtanke dels att det var december och dels det faktum att lokalen var proppfull med tomtar (den dåliga sorten) måste det tillstås att julstämningen var förhållandevis låg, dock bjöds det på glögg vilket får ses som en bonus av något slag.

Den unge Persson hittade iofs ganska raskt en intressant människa men intresset var kortvarigt och raskt var tristessen tillbaka. Efter ett tag uppenbarade sig en människa som var så pass lik den ugne Persson att det fanns omedelbart fog att hata honom på grund av bristande orginalitet. Dock bjöds det upp till kamp av den gode antagonisten och ett härjande av mästerskapsrang bröt i köket där det bjöds på SM i dialekt, förolämpningar, hets mot alla folkgrupper som hade den dåliga smaken att närvara och slutligen en åthyschning från en rabiat människa som i vanliga fall inte alls är sur av sig - även om det inte är vår sak att bedöma sanningshalten i det påståendet verkar det föga troligt att det faktiskt förhåller sig på det viset...

Den egentliga vänpunkten då festen och den unge Persson verkligen tog avstånd ifrån varandra inträffade när det började diskuteras musik och närmare bestämt Rammstein. Låt vara att det är godkänd musik som inte sällan avnjuts även hemma hos Persson men det hindrar inte att det är ett allvarligt brott mot reglerna om julfirande. Under juletid spelas julmusik. Så enkelt är det. Den unge Persson tog sig då för att predika sitt eget julevangelium och att säga att det inte uppskattades av den närvarande pöbeln vore något av en underdrift.

Men på det hela taget var det mycket bättre än förra året...

Med avsmak

Den unge Persson