Jag hatar valår

Det är sant, jag hatar verkligen valår... Det enda man kan vara säker på är att alla ministrar kommer att känna ett oerhört behov av att hävda sig för att försäkra sig om en plats i nästa mandatperiods sosseregering.

Baylan gör ett mycket bra jobb och lyckas verkligen med konststycket att hitta de få fungerande bitar av det svenska skolsystemet som Östros inte hann fixa själv. Det är värt en applåd.

Hans Karlsson sitter däremot väldigt säkert, han behöver inte ens öppna munnen. Som arbetlivsminister är han en av få ministrar som kan kan luta sig tillbaka och låta resultaten tala för sig själva. Jag gissar att Göran är väldigt nöjd med honom, om han får fyra år till finns det en bra chans att vi faktiskt kan få ännu större arbetslöshet och därigenom pressa ner räntorna på Görans 12,5 miljonkronorslån en bit till...

För åsikter om Leni Björklund hänvisas till det förra inlägget...

Men den minister som allra mest aktualiserar debatten om retroaktiv abort är trots allt Ulrica Messing. Hon satt nog en väldigt lång stund hemma på kammaren och oroade sig för sitt jobb (iofs inte så konstigt, det är ont om andra jobb...) och intensivgnuggade sina röda geniknölar innan hennes Magnum Opus tog form. En snabbpling till Bosse bekräftade att det kommer in alldeles för lite i böter för att finansiera plusjobben i fyra år till... Men vänta lite nu... Tänk om man skulle ta och tvinga vuxna människor att ha hjälm på sig när de cyklar.... hmm... och kanske bara en femhundring eller nåt om man inte har hjälm på sig... => Katching! *$$$*

Var får de alla de här vansinniga idéerna ifrån?? Och hur kan man bli så urbota dum...? Sluta tala om för vuxna människor hur de ska leva sina liv! Sluta skydda oss! Vi kan ta hand om oss själva! Desto mer en regering förbjuder sina medborgare att göra, eller tvingar dem att göra, desto värre är det. Det är väldigt vanligt i diktaturer iofs men jag tycker ändå inte att det gör sig i Sverige... Så.......

Gattis, Ulrica, det blir skamvrån för dig...

Vi vill också skjuta barn!

Den senaste tiden är det få saker som har stört mig så mycket som den svenska militären. För ett par veckor sedan kunde jag känna vissa sympatier med stackarna när man fick läsa om att fungerande vapensystem för miljontals kronor skulle komma att skrotas eftersom den svenska militären inte har tillräckligt mycket pengar. Det kändes som något av ett slöseri, det är svårt att komma ifrån. Men resan från sympatiernas land skedde för gott med en enkelbiljett i första klass när de började göra enorma reklamkampanjer bara ett par dagar senare. Och för vad???

Jo, först gällde det naturligtvis att lansera årets höstkollektion. Bland nyheterna fanns bland annat en, i vissa kretsar länge emotsedd, stass i ökenkamouflage...... Varför?? Antingen kan vi släppa neutralitetens sarg och erkänna att vi tänkte nyttja den utomlands eller så kan vi börja gissa var i vårt avlånga land detta ökenkamouflage kan vara behändigt... De skånska stäpperna är inte vad de en gång var, så är det bara... En flanellskjorta och en keps från Odalmännen är det bästa sättet att smälta in där nere. Det kändes väldigt svårtmotiverat att försöka sälja in det hela hos allmännheten.

Men det var ändå ingenting mot vad som komma skulle. Efter ytterligare någon vecka var det dags för nya bottenrekord i marknadsföring, nya marknader att ta över, nämligen TV-reklam! Jag vet fortfarande inte vad fan de ville åstadkomma med det hela. Den mest lysande reklamen bestod av följande: Bilder på en sönderbombad stad, ett barn som gråter i en husruin och sist men inte minst soldater som stormar ett bostadshus... Och så vitt jag förstår är budskapet de vill förmedla att vi behöver fler militärer...? Vilket är lite lustigt, för när jag ser den där reklamen får jag snarare känslan att vi skulle behöva färre militärer. Någonstans i närheten av, tja, säg... INGA militärer kanske... Vore inte det en bättre lösning...?

Om man nu prompt känner att man måste öka stödet för militären, vore det inte en bättre idé att göra reklam där man visar militärer som faktiskt uträttar någonting positivt i den här jävla världen?? Varför inte bilder på en militär som korsar fiendeeld för att rädda ett litet barn, eller på FN-trupper som ser till att folket i en by i Sudan kan gå och hämta vatten i brunnen utan att få ett kulhål mellan ögonen?? Men neej... Inte då. Varför gör de så här? Det kan iofs vara en helt usel reklambyrå, men det känns svårköpt. Någonstans i militärledningen finns åtminstone någon som förstår sånt här.

Svaret är nog att det är inte det de vill göra. De vill inte hjälpa en bunt svältande afrikaner som ändå kommer dö av aids förr eller senare. Nej då, de vill ut i fält och slå hundar, skjuta barn och våldta utsatta kvinnor. Och varför inte? Alla andra gör det...

Ljusare tider

Det känns äntligen som att vi börjar gå mot ljusare tider, fyllda av folkvett och eget tänkande. Okej, det kanske är att dra det hela en smula långt. Men faktum är att internetupplagorna av våra större tidningar äntligen har tömts på artiklar om kungens 60-årsdag. Om inte annat så är det i alla fall ett gott tecken.

Jag hann aldrig förstå det spektakulära momentet i evenemanget. Men ändå, mitt oförstånd till trots, försattes hela landet i tillstånd präglat av nostalgi, löst grundad välvilja och bristande självinsikt. Alla skulle ge någonting till kungen, och ve den som inte tog i del av firandet! Från landets alla hörn gick stora lastbilskonvojer i riktning mot slottet, alla till bredden fyllda av blågula bordslöpare, 10 000 egenhändigt stickade långärmade tröjor med älgmönstret från Hemmets Journals höstspecial och givetvis enorma mängder av fula teckningar.

Känslan hos dessa gåvogivare när de med stolthet proklamerar vad de ska skicka Konungen på hans bemärkelsedag var på inga sätt underordnad den hos en femåring som ritat en teckning till sin mamma på hennes 40-årsdag.

[Människa] Gissa vad jag ska ge till kungen!!

[DUP] Ingen aning...

[Människa] Jo, men gissa nu...!

[DUP] Nej, sluta larva dig och säg vad du ska ge istället så vi kan göra nåt vettigt sen.

[Människa] Tvååååå..... Smörknivar i ene!!

[DUP] Wow........

[Människa] Plus att jag har målat 'Grattis Kungen 60 år från Lennart' på den...

[DUP] Ooohhh...

[Människa] Jäpp... Vad ska du ge kungen förresten?

[DUP] Va? Nej, jag ska inte ge någonting...

[Människa] VA?!?! Skämtar du? Du måste ju ge nåt till kungen! HAN FYLLER JU 60!!!

Förhoppningsvis slapp några uppleva den här häxjakten på gnidna ickerojalister, men sån tur har jag aldrig... Helt otroligt... Varför skulle jag ge honom nånting? Han gav fan ingenting till mig! Jag fyllde 20 för ett par år sen, satt och väntade hela dan på att hans present skulle dyka upp... ingenting... Han ringde inte ens... Jag är också helt övertygad om att han inte vill ha alla de där grejerna (vilket iofs är en bra anledning att faktiskt skicka nåt). Han har mage att gå ut i TV och tidningar och be folk att stödja hans minnesfond istället för att skicka presenter... I mean, the nerve...! Alla medlemmar i den där familjen basar ju ändå över ca 12 minnesfonder var. Enda anledningen att det kallas minnesfonder är för att ingen kommer ihåg vad pengarna går till utan att kolla i papprena!

Men vi bryr oss iofs inte om Kungen vill ha våra saker eller inte. Han ska få dem i vilket fall. Så enkelt är det! Att vi som folk, gemensamt genom riksdagen gav honom ett helt otroligt porträtt (föreställandes honom själv givetvis, grabbstackarn har ändå för dåligt självförtroende) i larger-than-life-format omgivet av en ram i renaste guld utsmyckad med diamanter, safirer och all världens andra briljanter, bekommer oss inte över huvud taget. Han kommer förmodligen ändå ställa ut den i garaget så att lille fyraårige och lätt utvecklingsstörde Oscars teckning som föreställer en grön flodhäst mot en knallorange bakgrund skall få plats på matsalsväggen...
Tror folk verkligen att kungen går igenom detta berg av repriser ur souvenirvärldens mardrömsgalleri? På sin höjd tror jag att det låter så här på Slottet:

[Kungen] Åh! Älskling, kom hit! Ti-tit-titta! Höhö! Det är nåt litet handikappat barn som har ritat en teckning av mig! Inte så illa faktiskt!

[Silvia] Ne-ej, nu du är dum Carl-Gustav. Det där är inte du, det där är en grön flodhäst och det är Karl-Filip som har ritat den.