En ohelgad sabbat och missförstådda djurrättsaktivister

Idag, en vacker höstmåndag även om kalendern tveklöst utlyst lördag, befann sig den unge herr persson på stan för att besöka de traditionella boklådorna och utöka det intellektuella kapitalet. Bristen på likvida medel tvingade mig dock att uppsöka en bankomat. Efter denna ansträngande strapats möttes mina blodsprängda ögon av en horribel syn. En milslång kö tornade upp sig vid horrisonten, hela stans samlade styrkor av småbarnsföräldrar, nykära ungdomar och andra vansinniga människor hade bestämt sig för att det stora belopp som det senaste kontoutdraget visade var en alldeles för stor mental påfrestning för att det skulle få vara kvar.

Istället för att helga sabbaten och stanna hemma och slappna av skall det dras iväg på stan och spä på den samhälleliga dekadensen. En snabb analys av kön medgav följande prognos: Pengarna som flödade ut ur bankomaten likt silikon ur Pamelas spruckna bröst kommer inom en timme att ha bytts ut mot sexleksaker, onödigt dyr mat, ett par taxiresor, familjelunch på McDonalds (hemska tanke), lördagsgodis, ett tackkort till den ensamstående småbarnsmamman i Borås som gjorde förra helgen uthärdlig trots alla dessa konferenser långt borta från fru och barn, sudokuböcker, korsordstidningar, hårfärg, nya byxor till i kväll, ett par genomskinliga toppar och obscena mängder kriminalromaner av Håkan Nesser.


Vore det inte bättre att spara pengarna och låta mig ta ut mina pengar ifred? Helga sabbaten för i helvete! Och just när man tror att vansinnet är över kliver jag in på Carolinas toaletter och möts, istället för det vanligtvis uppiggande klottret, av en klisterlapp från okänd djurrättsgrupp. Det visades upp en bild föreställandes en ovanligt inställsam iller och under den skanderades "Ett liv i bur kan aldrig ersätta ett liv i frihet!" Såvitt jag förstår har här skett ett litet missförstånd som förtjänar att redas ut. In illerfarm är inte ett sätt att försöka ge illrarna en bättre levnadsmiljö än den de har i skogen. Vi bryr oss faktiskt inte alls om illrarna, visst är det svårt att förstå men så är det! Syftet med att husera dessa små och förhållandevis billiga skadedjur i så dyra burar är dels att skapa vackra pälsar för vackra (nåja) och rika människor och dels att få ner de hutlösa priserna på kebab. Jag hoppas därmed att vi kan få ett slut på den här otrevliga fejden.

Olinda och annat otyg

I egenskap av Sveriges nyaste och mest inflytelserika mediapersonlighet bestämde sig herr Persson för att botanisera bland skiten som utgör den svenska mediagruppen. Det mest logiska var att bege sig till Aftonbladet TV:s nöjessektion där det bjöds på både rektoskopi och tarmsköljning för de hågade. Vissa iaktagelser gjordes:

1. Olinda

Den svenska dekadensens drottning och självutnämnda glamfeministen Olinda har som bekant gjort en "låt" med tillhörande video. Efter att ha plågat mina öron och ögon med detta hemska stycke funderar jag framför allt på ett par saker: Var i helvete är versen? Det kan inte tagit lång tid att skrivit den skitlåten... 3 minuters refräng och den var inte mycket att ha heller. Glamfeministen själv spenderar dessa tre musikvideominuter med att åla runt, mer eller mindre påklädd och kråma sig så gott det går. Det går fan inte bra iaf! Jag kan bara anta att syftet med videon var att försöka bryta könsrollsstrukterna... Slutsats: Skräp!

2. Klick-TV

Det senaste tillskottet till den svenska kvalitetsjournalistiken är två skadade barn som går på kändisfester för Aftonbladets räkning. Så här går det när mobbade barn växer upp och vill bli popsnören. Men om inte annat har de iaf gett den lilla penisen ett ansikte! Slutsats: Försvinn!

3. Dokukoll

Två vanliga människor med visst missnöje över att själva aldrig fått vara med i en dokusåpa. Fruktansvärt enerverande. De är på sätt och vis ännu värre än gossarna i Klick-TV eftersom de vill vara media som satan men inte ens orkar klä ut sig... Slutsats: Gå hem och klipp er och tvinga därefter till er ett utgiftskonto och bli riktiga idioter.

4. Natacha

Paradise Hotel-Natacha är det riktigt synd om. Först fokuserar alla på hennes bröst och hon utmålas som en bimbo vilket var uppenbart felaktigt, därefter blir hon bedragen och börjar tvivla på kärlekebn. Bara för att en människa blåser upp sina bröst tills hon inte längre se horisonten och som enda saker till ett TV-program tar med sig minimala bikinis (fair enough, det ÄR varmt där borta), en godis-BH, playboy-kaninöron och en rosa dildo innebär inte det att hon är en bimbo. Hon kan precis lika gärna vara påskharen, men vad vet jag. Och hur kunde gossen tro annat än att Natacha kom till hotellet med godis-BH och rosa dildo för att hitta sann kärlek? Han måste ju vara dum i huvudet! För att ytterligare understryka att hon tycker att det fokuserats för mycket på hennes bröst har Natacha nu åkt på barturné med den gode Brinkenstjerna där hon titt som tätt blottar sitt nätta tvillingpar. Slutsats: Krymp brösten så att jag ser baren!

Mer toalettpoesi från Carolina

Vederbörande har återigen tagit på sig rollen som undersökande reporter och har i egenskap av dels detta och dels i egenskap av av kissnödig student besökt toaletterna på Carloina Redeviva. Denna gång föll valet på en komposition av, förmodar jag, två olika författare. Jag utgår ifrån att detta är att se som en kulturgärning då det uppenbarligen rör sig om två, förhoppningsvis, tidigare opublicerade författare. Därmed förväntar jag mig att erhålla vissa substantiella kulturstipendier. Verket lyder iaf så här:

"Bögklotter är en sorts förtryck!

Bögklotter kommer från den sorts man som vill bli tryckt!"

Den senare delen av verket är sannolikt att se som en sorts anal-ys av det första påståendet, men då de läses uppstår ljuv prosa. För en vecka sedan fanns ett uttalande om att det senare uttalandet var utfört av "Aktionsgruppen förstjärtpojkarnas bevarande och jämställdhet". Jag kan på inget sätt garantera äktheten i detta påstående och det är även struket i dag vilket talar för att det inte förhåller sig på det viset. Min egen ringa åsikt är att det är Al-Qaida som ligger bakom det hela. Det här är en omfattande operation och det är idag enbart Al-Qaida som har de resurser som krävs för en attack av den här kalibern.

Junilistan, abort och tvångssterilsering

Det var en solig höstdag i oktober. Alla ägnade sig åt sitt och var nöjda med sin enkla tillvaro. Alla utom Stockholms tunnelbaneförare som drabbades av storhetsvansinne och franskt avund och bestämde att de minsann arbetat tillräckligt hårt för att allihopa skulle vara värda en gemensam sjukdag... Men skam den som bryr sig. De delar av befolkningen som inte var hemma och låtsades ha influensan, eller gick och svor och undrade över varför alla tunnelbaneförare har så dåligt immunförsvar, gladde sig åt de stora nyheterna. Ett nytt parti, eller nåt... ingen visste egentligen vad det var, hade annonserat sitt deltagande i nästa riksdagsval.

"Äntligen ett parti som inte bryr sig om partipolitik!" ropade 16-20 % av den svenska befolkningen med stor förtjusning.

"Äntligen har det kommit ett parti som står för nästan ingenting!" sa en insatt medborgare.

"Det är det vi behöver!" replikerade en annan, minst lika medveten medborgare.

Den unge herr Persson, som inte alls var lika väl insatt i hur världen fungerar som de bägge medborgarna, visade tydliga tecken på medveten avsmak och frågade medborgarna:

"Men de har väl inget program bortsett från att de vill att Sverige ska gå ur EU?"

"Jo minsann," svarade den förste medborgaren, "de har ett helt manifest med ståndpunkter!"

"Ett manifest är en hel del åsikter det!" sade den andre medborgaren som på grund av ordet manifest därefter drömde sig bort till förra årets första maj-tåg.

Medborgarna släntrade därefter bort till närmsta ölcafé för att släcka den törst som uppstått i samband med de nyss återgivna intellektuella övningarna. Den unge Persson däremot hastade iväg för att ta del av galningarnas manifest och fann bland annat följande:

Junilistan

• är mot abort och
• vill förbjuda stamcellsforskning

Den unge Perssons tankar kretsade mest kring funderingen på hur ett "parti" med så få gemensamma punkter kan ha lyckats enas om såna vansinniga ståndpunkter. Det enda raka är att alla är för dem. Slutsatsen blir alltså att Sveriges nya hjärteparti är galnare än till och med de äldsta av kristdemokrater och önskar alla människor med svåra sjukdomar ett fortsatt trevligt lidande. Bortsett från det är det mer eller mindre fritt att tycka vad man vill för partiets kandidater.

Förmodligen kan allt detta härledas ur att partiets kandidater är smärtsamt medvetna om att de sannolikt inte hade kommit till värden om deras mödrar hade erbjudits fri abort. Det är en samling galna och oönskade bortbytingar vi har att göra med. Detta för osökt tankegångarna till frågan om tvångssterilisering. Hade inte en sådan åtgärd kunna innebära att vi hade sluppit detta vansinne?

Och priset för "Mest skyddsvärda grupp" går till...

...Alla de stackars människor som blev lurade på sina pengar av bedragare via mailen.

Juryns motivering löd: Genom sitt brinnande engagemang har de kämpat för att sänka tilltron till vanliga människor inte bara i Sverige utan i hela världen. De har genom begågna gärningar* visat sig vara så utomordentligt vanvettiga att talan om tvångsförmyndare automatiskt kommer att föras mot alla som erkänner att de blivit lurade. Inga medel dessa människor har gett ifrån sig bör återföras eftersom man någonstans måste dra en gräns för vad som kan accepteras och det här var inte ens i närheten av den gränsen.


* Människorna i fråga har mottagit ett stycke elektroniskt brev med följande ungefärligt innehåll:

"Bäste kund

Det här är Din bank som skriver till Dig.

Vänligen svara och bifoga Ditt kontonummer och Din personliga kod.

Vi som jobbar på Din bank behöver det för vi har tappat bort vår databas där Dina uppgifter lagrades.

Tack!

/Din bank

PS! Du kan alltid lita på Din bank!"


Därefter har de i enlighet med uppmaningen i det elektroniska brevet svarat och däri angivit de efterfrågade uppgifterna.

Zzzzzz

Länge hyste mitt arma dumhuvud förhoppningen att denna måndag skulle vara något mer värdig än gårdagen, men döm av min förvåning när det givetvis inte blev så. För att egentligen var onsdag är det förvånansvärt mycket måndag faktiskt. Dagens bryska uppvaknande var iofs hyffsat smärtfritt, det tog bara 40 minuter innan jag föste jag min lekamen ur soffan och bort mot duschen, snudd på rekord alltså. Efter en frukost bestående av lingongrova och minimala mängder räkost, det skulle egentligen blivit en hel jävla del men en av räkorna led av dödsångest och täppte till utflödet, hastade jag iväg mot mitt alldeles första och alldeles oförberedda skatterättsseminarium. Dagen till ära var dock halva klassen borta och den andra halvan var värdelös. Ett allvarligt slöseri med tid och livsglädje, fabulous!

Sedan jag släppte nyheten om min nästa romansvit, den som omnämnts i pressen som 2000-talets enda vettiga böcker, har många hört av sig och undrat om jag har publicerat något annat. Givetvis har jag det. Min första romansvit utkom 1997-1998 och heter som följer:

• Horisontalt dödläge
• En riktig jävla torka
• Skitsamma, jag går hem och runkar istället

Jag behöver förmodligen inte påtala att det blev en stor succé, men jag gör det eftersom ingen annan nånsin lär göra det.

Poetisk rapportering från Carolina

Det har nu slagit mig att det finns en snudd på makaber mängd vanvettigt klotter inne på herrtoaletterna väggar på Carolina Rediviva. För att ära dessa yttrandefrihetens förkämpar kommer jag att varje måndag citera ett av alla dessa konststycken.

Veckans toalettpoesi:

"Att bajsa är föda en smula...

...nej...

Att bajsa är att smula en föda!"

Allvarligt talat så är det skitroligt, särskilt jämfört med debatten om tierps kommunledning som finns på samma toalett... Har en känsla av att författaren satt och tryckte på den rätt länge...


Med avsmak

/Persson

Hopplös dag...

Måndagen har väl hittils varit tämligen rimlig, dessvärre. Dubbla föreläsningar med start långt innan varken kyrka eller tupp hann protestera mot det gudaaktiga i skeendet. Men det tog ju iaf slut och avlöstes av en två timmars lång lunchsession med samma gamla jävla sallad som vanligt. Men allting som har en utgång har en ingång, utom Linda Lovelace som har åtminstone tre stycken.

Dagen till ära hra jag dragit igång ett nytt projekt, det är mer kreativt till sin natur än vad seden föreskriver men jag tror på det iaf. Det är mitt magnum opus som nu ligger i startgroparna. Jag kan av okända och väldokumenterade skäl inte gå in närmare på innehållet men det riskerar att bli en trilogi. Den första delen kommer att heta något i stil med "Per Nuder - ..... eller .....?" (det ska vara ord där egentligen men de skrivs inte ut på grund av det hotfulla politiska klimatet). Ungefär ett år efter att den första boken släppts, vilket borde bli i samband med starten av filminspelningen av namnda verk , släpps del två "Min weekend i Gomorra". Enkelt uttryckt kan man säga att den handlar om en skepparkrans som får oväntat besök av en kanellängd.

Nu tänker jag obönhörligen inmundiga ett stycke kexchoklad för att sedan återigen falla tillbaka i den akademiska dekadensen.

Vissa har det inte lätt...

...men som tur är finns det ju andra som faktiskt har det. Feminister är ett bra exempel på människor som har det kanske lite för lätt...

Män är svin, i bästa fall alltså, och kvinnor är gudar. Svårare än så är det inte och svårare än så behöver det heller inte vara. Alla vet att det inte finns en man som plockar rätt efter sig, städar, diskar eller är kapabel att tvätta sina egna nerbajsade kalsonger. All detta kan härledas från uttrycket "ignorance is bliss" vilket översatt till svenska blir ungefär "Idioter har det lättare än andra".